Vagusnervstimulering
En alternativ tilläggsbehandling vid terapiresistent epilepsi är vagusnervstimulering (VNS). Den ersätter inte läkemedelsbehandling eller epilepsikirurgibehandling. Behandling med vagusnervstimulator, VNS, innebär att en liten medicinteknisk apparat, liknande en pacemaker, regelbundet sänder små elektriska impulser via en inopererad elektrod till den vänstra vagusnerven i halsen. Signalerna från denna pulsgenerator, pacemaker, når via vagusnerven hjärnan och bromsar nervcellsaktivitet som kan ge upphov till epileptiska anfall. Ändamålet med VNS-behandlingen är att minska antalet anfall, reducera anfallens längd och svårighetsgrad.
Vagusnervstimulering fungerar oftast inte omedelbart. Det kan ta några månader upp till ett par år innan man kan se en anfallsförbättring. Det är ovanligt att en person blir helt anfallsfri med VNS-behandling, men många rapporterar att de fått färre anfall, lindrigare anfall och en bättre livskvalitet överlag. En del upplever även att de kan bli snabbare aktiva efter ett anfall. Det finns också personer som inte upplever någon effekt på anfallssituationen.
Den lilla dosan (generatorn) implanteras genom ett enkelt kirurgiskt ingrepp under huden strax nedanför vänster nyckelben eller nära armhålan. Ett litet snitt görs i halsen för att ansluta en mycket tunn tråd (elektrod) till vagusnerven (tidigare användes två trådar). Tråden dras under huden från dosan till vagusnerven i halsen. Generatorn programmeras för att automatiskt ge elektriska impulser dygnet runt. Batteriet håller mellan fem och tio år. Därefter måste det bytas ut.
De vanligaste biverkningarna kan inbegripa: röstförändringar, hosta, kittlingar i halsen, andnöd. Dessa uppstår i allmänhet under stimuleringsperioderna och minskar i allmänhet över tiden.
Vill du veta ännu mer om vagusnervstimulering är du välkommen att besöka följande sida:
